Tre herrar sitter vid ett köksbord på vilket någon slags vickning är uppdukad. En fjärde person finns också med men han håller i kameran. Stekpannan med sitt innehåll av köttbullar, syns ju tydligt men på bordet finns också potatis, sill och öl av olika sorter. Möjligen skymtar en burk rödbetssallad på bortre bordskanten. Dessa tre, tillsammans med mig, har samlats för att avnjuta en enkel måltid. Det vi firar är att pingissäsongen nu tagit slut. Namnet på tillställningen är "Grabbarnas Julfest". Vi sitter hemma hos Gerry Johansson på Stationsvägen i Roslags-Näsby, det är mittenmannen. Till vänster återfinns Ulf Stigstedt och till höger Evert Blomgren. Nyss avslutade vi en pingissession i kommunalhusets källare. Vi har hela hösten spelat tisdags- och torsdagskvällar av endast en anledning: det är så förtvivlat roligt att klappa till en liten vit boll på ett grönt bord. Matcherna är tuffa och underhållande. Mot vissa spelare har man svårt, andra ger ett lättare motstånd. Evert Blomgren är mer än tjugo år äldre än oss andra men han har idrottat i hela sitt liv, har bra bollsinne och rör sig smidigt. Tidigare led han av gråstarr och hade svårt att se bollen men även då var han en vinnare vid pingisbordet. Nu när han blivit opererad, är han helt omöjlig. Det kan nämnas att Evert nu vid 87 års ålder fortfarande håller igång med badminton, gymträning och promenader. Gerry Johansson är en klurig spelare, han skruvar ofta bollarna och "tricksar" till liret på olika sätt. Han är svårslagen när han är på det humöret. Ulf Stigstedt spelar mer rakt, han gillar långa bolldueller och matcherna mot honom kan bli mycket roliga. Men nu har vi lämnat in racketarna för året. Vi njuter av maten och varandras sällskap. Kanske kommer Gerry längre fram under kvällen att ta fram gitarren och spela en låt av Neil Young, favoriten just då. Som tur är har jag med mig kameran så att detta ögonblick kan förevigas. I och för sig har jag den alltid med mig. Troligen var det en Leica M3 just då. Möjligen framkallar jag filmen när jag kommer hem. Jag är ju ensam nu sedan morfar dött. Det är ingen som väntar på mig utom hunden Putte förstås men jag tror faktiskt att han var med även om han inte syns på bilden. Utanför är det mörkt, det är en vinterkväll i december. Julen närmar sig. Troligen kommer jag att fira den hos moster Lotta eller hos mamma och Alf. Vi firar alla tillsammans förstås, ingen ska behöva vara ensam. På julafton åker jag först till kyrkogården och tänder ett ljus, därefter beger jag mig hem till den som just det året är julansvarig. Ännu är det dock några dagar kvar. Snart sätter Gerry på kaffet och eftersom jag har med mig doppa, blir det en högtidsstund inne i vardagsrummet dit vi förflyttar oss. Livet kan faktiskt vara ganska trevligt även om sorg och saknad ligger och skaver någonstans därinne i hjärterummet. Må 1979 bli ett bättre år, det skålar vi för.
söndag 22 april 2012
97
Tre herrar sitter vid ett köksbord på vilket någon slags vickning är uppdukad. En fjärde person finns också med men han håller i kameran. Stekpannan med sitt innehåll av köttbullar, syns ju tydligt men på bordet finns också potatis, sill och öl av olika sorter. Möjligen skymtar en burk rödbetssallad på bortre bordskanten. Dessa tre, tillsammans med mig, har samlats för att avnjuta en enkel måltid. Det vi firar är att pingissäsongen nu tagit slut. Namnet på tillställningen är "Grabbarnas Julfest". Vi sitter hemma hos Gerry Johansson på Stationsvägen i Roslags-Näsby, det är mittenmannen. Till vänster återfinns Ulf Stigstedt och till höger Evert Blomgren. Nyss avslutade vi en pingissession i kommunalhusets källare. Vi har hela hösten spelat tisdags- och torsdagskvällar av endast en anledning: det är så förtvivlat roligt att klappa till en liten vit boll på ett grönt bord. Matcherna är tuffa och underhållande. Mot vissa spelare har man svårt, andra ger ett lättare motstånd. Evert Blomgren är mer än tjugo år äldre än oss andra men han har idrottat i hela sitt liv, har bra bollsinne och rör sig smidigt. Tidigare led han av gråstarr och hade svårt att se bollen men även då var han en vinnare vid pingisbordet. Nu när han blivit opererad, är han helt omöjlig. Det kan nämnas att Evert nu vid 87 års ålder fortfarande håller igång med badminton, gymträning och promenader. Gerry Johansson är en klurig spelare, han skruvar ofta bollarna och "tricksar" till liret på olika sätt. Han är svårslagen när han är på det humöret. Ulf Stigstedt spelar mer rakt, han gillar långa bolldueller och matcherna mot honom kan bli mycket roliga. Men nu har vi lämnat in racketarna för året. Vi njuter av maten och varandras sällskap. Kanske kommer Gerry längre fram under kvällen att ta fram gitarren och spela en låt av Neil Young, favoriten just då. Som tur är har jag med mig kameran så att detta ögonblick kan förevigas. I och för sig har jag den alltid med mig. Troligen var det en Leica M3 just då. Möjligen framkallar jag filmen när jag kommer hem. Jag är ju ensam nu sedan morfar dött. Det är ingen som väntar på mig utom hunden Putte förstås men jag tror faktiskt att han var med även om han inte syns på bilden. Utanför är det mörkt, det är en vinterkväll i december. Julen närmar sig. Troligen kommer jag att fira den hos moster Lotta eller hos mamma och Alf. Vi firar alla tillsammans förstås, ingen ska behöva vara ensam. På julafton åker jag först till kyrkogården och tänder ett ljus, därefter beger jag mig hem till den som just det året är julansvarig. Ännu är det dock några dagar kvar. Snart sätter Gerry på kaffet och eftersom jag har med mig doppa, blir det en högtidsstund inne i vardagsrummet dit vi förflyttar oss. Livet kan faktiskt vara ganska trevligt även om sorg och saknad ligger och skaver någonstans därinne i hjärterummet. Må 1979 bli ett bättre år, det skålar vi för.
