Alf Torsten Wilhelm Pettersson, född 1914 i Stigen, Dalsland. Yngste son till färgerimästaren Wilhelm Pettersson och dennes maka Clara. Sammanlagt bestod syskonskaran av fem barn varav fyra utvandrade till USA på 1920-talet. Alf var för ung, han fick stanna hemma och ta hand om föräldrarna. Kanske skapade detta en viss bitterhet hos honom. Jag kan inte påstå att han livet igenom längtade till Amerika men säkert grämdes han många gånger över att inte han fick chansen. Naturligtvis kunde Alf ha rest över senare men när han kom upp i lämplig ålder var det depression i USA och inte rätt läge att utvandra. Troligen kände han också ett ansvar för sina föräldrar. I Stigen fanns en stor textilfabrik som skapade många arbetstillfällen. Även Alf fick sin utkomst där. På fritiden ägnade han sig åt fiske, helst i den närbelägna sjön Nyckelvattnet, samt åt fotboll i Stigens IF. Han var en framstående spelare som till och med blev uttagen till Dalslands landskapslag. Så småningom gifte han sig med Ingegerd och ett barn var på väg. Livet såg ljust ut men när lyckan skiner som mest kan också tillvaron vara som skörast. Ingegerd dog i barnsäng, även barnet dog. Det var förstås en stor tragedi att bli änkling. Inte ens i sina vildaste mardrömmar hade han kalkylerat med ett sådant scenario. Åren gick. Under en resa till Stockholm träffade Alf min mamma och lyckan slog till igen. Mamma flyttade till Stigen och de gifte sig 1957. Som jag tidigare nämnt arbetade hon först på Uddevalla stadshotell men tog 1958 över fabrikens lunchservering tillsammans med Alf. 1962 flyttade de till Vingåker, 1969 till Skövde och 1970 till Solna. Därefter blev det bara ett par geografiska förändringar vad gällde boendet men då enbart inom Stockholmsområdet. Alf blev vaktmästare på Svenska Skidförbundet där han arbetade fram till sin pensionering 1979. Han avled 1988 efter en tids sjukdom, de bodde då i Gustavsberg. Fotbollsintresset hade han med sig hela livet. Bara några dagar innan han dog, kämpade han sig upp framför TVn för att se en match. Fiskeintresset höll också i sig även om det under de sista åren inskränkte sig till prat om fisk, inget praktiskt utövande. Han ligger begravd på Färgelanda kyrkogård och fick alltså till slut återkomma till den bygd som han älskade mest - Dalslandsbygden.
måndag 9 april 2012
65
Alf Torsten Wilhelm Pettersson, född 1914 i Stigen, Dalsland. Yngste son till färgerimästaren Wilhelm Pettersson och dennes maka Clara. Sammanlagt bestod syskonskaran av fem barn varav fyra utvandrade till USA på 1920-talet. Alf var för ung, han fick stanna hemma och ta hand om föräldrarna. Kanske skapade detta en viss bitterhet hos honom. Jag kan inte påstå att han livet igenom längtade till Amerika men säkert grämdes han många gånger över att inte han fick chansen. Naturligtvis kunde Alf ha rest över senare men när han kom upp i lämplig ålder var det depression i USA och inte rätt läge att utvandra. Troligen kände han också ett ansvar för sina föräldrar. I Stigen fanns en stor textilfabrik som skapade många arbetstillfällen. Även Alf fick sin utkomst där. På fritiden ägnade han sig åt fiske, helst i den närbelägna sjön Nyckelvattnet, samt åt fotboll i Stigens IF. Han var en framstående spelare som till och med blev uttagen till Dalslands landskapslag. Så småningom gifte han sig med Ingegerd och ett barn var på väg. Livet såg ljust ut men när lyckan skiner som mest kan också tillvaron vara som skörast. Ingegerd dog i barnsäng, även barnet dog. Det var förstås en stor tragedi att bli änkling. Inte ens i sina vildaste mardrömmar hade han kalkylerat med ett sådant scenario. Åren gick. Under en resa till Stockholm träffade Alf min mamma och lyckan slog till igen. Mamma flyttade till Stigen och de gifte sig 1957. Som jag tidigare nämnt arbetade hon först på Uddevalla stadshotell men tog 1958 över fabrikens lunchservering tillsammans med Alf. 1962 flyttade de till Vingåker, 1969 till Skövde och 1970 till Solna. Därefter blev det bara ett par geografiska förändringar vad gällde boendet men då enbart inom Stockholmsområdet. Alf blev vaktmästare på Svenska Skidförbundet där han arbetade fram till sin pensionering 1979. Han avled 1988 efter en tids sjukdom, de bodde då i Gustavsberg. Fotbollsintresset hade han med sig hela livet. Bara några dagar innan han dog, kämpade han sig upp framför TVn för att se en match. Fiskeintresset höll också i sig även om det under de sista åren inskränkte sig till prat om fisk, inget praktiskt utövande. Han ligger begravd på Färgelanda kyrkogård och fick alltså till slut återkomma till den bygd som han älskade mest - Dalslandsbygden.
