Moster Maja har stampat länge i portgången, nu är det dags för henne att göra entré. Född 1914 var Sara Maria äldsta dotter till Märta Johansson (Eriksson) men inte med Zackéus som far. Vem fadern var är inte helt klarlagt. Det var svårt för Märta att ta hand om sin flicka så de första åren av sitt liv bodde Maja hos en äldre kvinna i Dalkarshagen i Närtuna. När Zackéus kom in i bilden blev dock saken en annan. Hon fick flytta hem till huset vid Berga Gård som snart började fyllas av andra barn. Kalle kom 1918 och Ingrid 1920. När Birger föddes 1923 hade familjen lämnat Berga och man bodde nu vid Össeby i Brottby. Maja gick i skolan vid Lilla Garn och efter konfirmationen fick hon som så många andra börja tjäna sitt eget levebröd. Exakt var hon arbetade vet jag inte men någon gång på 1930-talet kom en stilig karl från Norberg cyklande. Han hette Johan Borg och snart spirade kärleken för fullt. Johan arbetade på cementfabriken i Sjöberg. Det var ett hårt jobb med ganska stora hälsorisker, något som kom att visa sig längre fram. Maja och Johan bodde på flera olika ställen i Brottbytrakten, i hus som nog tyvärr borde ha jämnats med marken på grund av fukt och mögel. 1937 föddes sonen Åke och 1944 dottern Kerstin. I slutet av 1940-talet flyttade familjen Borg österut, först till Ingarö, därefter till Gustavsberg. Johan hade fått arbete på Keramikfabriken dit han varje dag cyklade, en kort sträcka dock om man jämför med den milslånga väg han hade till Sjöberg från Brottby. Vi hälsade på Maja och Johan många gånger i hemmet på Grindstugatan. Det var en tvårumslägenhet i ett större hus med en fin trädgård utanför. Husen på gatan var från början personalbostäder till fabriken men jag tror att de senare togs över av kommunen. Nu är de säkert omgjorda och friköpta av kapitalstarka intressenter. Efter Johans död 1969, bodde Maja kvar i ytterligare 31 år. Hon gick bort år 2000. Jag tyckte om Maja och Johan, de var snälla och trevliga, rekorderliga skulle man kunna säga. Det var alltid roligt att besöka dem även om det inte blev mer än kanske en gång om året. Mormor och Maja gillade att prata i telefon med varandra. "Nu blir det två timmar", brukade morfar säga men han sa det med glimten i ögat. Jag tror att han betraktade Maja som sin egen dotter och att hon upplevde honom som sin pappa. Som slutord kan sägas att hon var en kul person, hon skrattade ofta och kunde även vara lite underfundig. Nu är slutorden slut.
måndag 9 april 2012
67
Moster Maja har stampat länge i portgången, nu är det dags för henne att göra entré. Född 1914 var Sara Maria äldsta dotter till Märta Johansson (Eriksson) men inte med Zackéus som far. Vem fadern var är inte helt klarlagt. Det var svårt för Märta att ta hand om sin flicka så de första åren av sitt liv bodde Maja hos en äldre kvinna i Dalkarshagen i Närtuna. När Zackéus kom in i bilden blev dock saken en annan. Hon fick flytta hem till huset vid Berga Gård som snart började fyllas av andra barn. Kalle kom 1918 och Ingrid 1920. När Birger föddes 1923 hade familjen lämnat Berga och man bodde nu vid Össeby i Brottby. Maja gick i skolan vid Lilla Garn och efter konfirmationen fick hon som så många andra börja tjäna sitt eget levebröd. Exakt var hon arbetade vet jag inte men någon gång på 1930-talet kom en stilig karl från Norberg cyklande. Han hette Johan Borg och snart spirade kärleken för fullt. Johan arbetade på cementfabriken i Sjöberg. Det var ett hårt jobb med ganska stora hälsorisker, något som kom att visa sig längre fram. Maja och Johan bodde på flera olika ställen i Brottbytrakten, i hus som nog tyvärr borde ha jämnats med marken på grund av fukt och mögel. 1937 föddes sonen Åke och 1944 dottern Kerstin. I slutet av 1940-talet flyttade familjen Borg österut, först till Ingarö, därefter till Gustavsberg. Johan hade fått arbete på Keramikfabriken dit han varje dag cyklade, en kort sträcka dock om man jämför med den milslånga väg han hade till Sjöberg från Brottby. Vi hälsade på Maja och Johan många gånger i hemmet på Grindstugatan. Det var en tvårumslägenhet i ett större hus med en fin trädgård utanför. Husen på gatan var från början personalbostäder till fabriken men jag tror att de senare togs över av kommunen. Nu är de säkert omgjorda och friköpta av kapitalstarka intressenter. Efter Johans död 1969, bodde Maja kvar i ytterligare 31 år. Hon gick bort år 2000. Jag tyckte om Maja och Johan, de var snälla och trevliga, rekorderliga skulle man kunna säga. Det var alltid roligt att besöka dem även om det inte blev mer än kanske en gång om året. Mormor och Maja gillade att prata i telefon med varandra. "Nu blir det två timmar", brukade morfar säga men han sa det med glimten i ögat. Jag tror att han betraktade Maja som sin egen dotter och att hon upplevde honom som sin pappa. Som slutord kan sägas att hon var en kul person, hon skrattade ofta och kunde även vara lite underfundig. Nu är slutorden slut.
