På våren 1961 flyttade vi till Ensta Krog som också kallades Ensta Gård. Anledningen var att vårt hus vid Tibble samt hela gårdsområdet skulle rivas på grund av projekteringen för ett kommande Täby Centrum. Den byggnationen låg visserligen många år framåt i tiden men planerarna ville säkert ha så fritt spelrum som möjligt. Det var stor skillnad att flytta från ett eget hus (låt vara hyrt), till ett flerfamiljsdito där man kunde höra grannarna både vid sidan om och under sig. Vår lägenhet låg en trappa upp, det vänstra fönstret på framsidan var vårt köksfönster. I huset bodde ytterligare fem familjer. I flygelbyggnaden, som inte syns på bilden, bodde ytterligare tre familjer samt en ensam äldre kvinna i ett rum på vinden. Hon saknade både vatten eller avlopp i sitt lilla kyffe. Varje dag bar hon ut slaskhinken och hämtade sedan nytt vatten från tvättstugan (i en annan hink får man hoppas). Hon hette Gerda Jansson. Familjerna i flygeln hette Andersson, Holm och Eriksson. Familjerna i stora huset hette Gustavsson, Nilsson, Fredriksson, Wahlgren och Bindefors. Morfar kände redan många av karlarna eftersom de arbetat tillsammans på Tibble Gård. Nu arbetade Wahlgren och Gustavsson på Täby Galopp. Nilsson körde taxi och Holm var lastbilschaufför. Vad de andra gjorde minns jag inte. Wahlgren och Eriksson bodde tillsammans med kvinnor men inte på det vanliga sättet utan kvinnorna kallades för hushållerskor. Detta arrangemang hade pågått i många år och ansågs helt naturligt. Vår lägenhet bestod av ett rum och kök samt en klädkammare och ett förråd. Vi hade också vedbod och förrådsbod, del i en jordkällare och naturligtvis ett utedass. För mig blev flytten omtumlande. Jag fick nu kamrater som bodde i samma hus och som jag kunde träffa varje dag. Nilssons hade en son som jag lekte mycket med och Holms hade också en son som jag dock blev avrådd från att leka med. Han var ett år äldre och ansågs ha lite "fuffens" för sig. Anderssons son var flera år äldre än jag och blev aldrig någon naturlig lekkamrat. Fredrikssons hade en dotter men vem ville leka med flickor? Jo, ibland blev det så när Erikssons hushållerskas barnbarn kom på besök. Då blev vi ett litet gäng som lekte kurragömma eller "tjong i burken", en kurragömmavariant. Med pojkarna spelades det mest fotboll. Vi gjorde i ordning en plan på andra sidan vägen där vi drömde om att vara Nacka Skoglund eller Kurre Hamrin som naturligtvis gjorde det matchavgörande målet i VM-finalen mot Brasilien. Det kändes härligt. Vid den här tiden behövdes det inte så mycket mer än fantasi för att leka. Jag antar att dagens barn skulle tycka att vår tillvaro var outhärdligt torftig men för oss var den rik för vi ägde världen. Den var vår nu eller snart i alla fall, det såg vi fram emot.
måndag 9 april 2012
66
På våren 1961 flyttade vi till Ensta Krog som också kallades Ensta Gård. Anledningen var att vårt hus vid Tibble samt hela gårdsområdet skulle rivas på grund av projekteringen för ett kommande Täby Centrum. Den byggnationen låg visserligen många år framåt i tiden men planerarna ville säkert ha så fritt spelrum som möjligt. Det var stor skillnad att flytta från ett eget hus (låt vara hyrt), till ett flerfamiljsdito där man kunde höra grannarna både vid sidan om och under sig. Vår lägenhet låg en trappa upp, det vänstra fönstret på framsidan var vårt köksfönster. I huset bodde ytterligare fem familjer. I flygelbyggnaden, som inte syns på bilden, bodde ytterligare tre familjer samt en ensam äldre kvinna i ett rum på vinden. Hon saknade både vatten eller avlopp i sitt lilla kyffe. Varje dag bar hon ut slaskhinken och hämtade sedan nytt vatten från tvättstugan (i en annan hink får man hoppas). Hon hette Gerda Jansson. Familjerna i flygeln hette Andersson, Holm och Eriksson. Familjerna i stora huset hette Gustavsson, Nilsson, Fredriksson, Wahlgren och Bindefors. Morfar kände redan många av karlarna eftersom de arbetat tillsammans på Tibble Gård. Nu arbetade Wahlgren och Gustavsson på Täby Galopp. Nilsson körde taxi och Holm var lastbilschaufför. Vad de andra gjorde minns jag inte. Wahlgren och Eriksson bodde tillsammans med kvinnor men inte på det vanliga sättet utan kvinnorna kallades för hushållerskor. Detta arrangemang hade pågått i många år och ansågs helt naturligt. Vår lägenhet bestod av ett rum och kök samt en klädkammare och ett förråd. Vi hade också vedbod och förrådsbod, del i en jordkällare och naturligtvis ett utedass. För mig blev flytten omtumlande. Jag fick nu kamrater som bodde i samma hus och som jag kunde träffa varje dag. Nilssons hade en son som jag lekte mycket med och Holms hade också en son som jag dock blev avrådd från att leka med. Han var ett år äldre och ansågs ha lite "fuffens" för sig. Anderssons son var flera år äldre än jag och blev aldrig någon naturlig lekkamrat. Fredrikssons hade en dotter men vem ville leka med flickor? Jo, ibland blev det så när Erikssons hushållerskas barnbarn kom på besök. Då blev vi ett litet gäng som lekte kurragömma eller "tjong i burken", en kurragömmavariant. Med pojkarna spelades det mest fotboll. Vi gjorde i ordning en plan på andra sidan vägen där vi drömde om att vara Nacka Skoglund eller Kurre Hamrin som naturligtvis gjorde det matchavgörande målet i VM-finalen mot Brasilien. Det kändes härligt. Vid den här tiden behövdes det inte så mycket mer än fantasi för att leka. Jag antar att dagens barn skulle tycka att vår tillvaro var outhärdligt torftig men för oss var den rik för vi ägde världen. Den var vår nu eller snart i alla fall, det såg vi fram emot.
