63, det är ju lika med min nuvarande ålder. Fyllde faktiskt nyss. Min mentala ålder är dock betydligt lägre. Frågan är om den överhuvudtaget rört sig någonting alls de senaste fyrtio åren. Jag tycker inte det. Eller också kan jag inte bedöma saken. Något måste den ha rört sig, kanske upp mot 35. Vet inte vad min omgivning anser, vill inte fråga heller. Hemma hade vi en mycket intressant publikation som handlade om vår beredskap inför det nyss utbrutna världskriget. "Den är god", sa Per-Albin Hansson på sin trygga skånska. Den hördes förstås inte när man bläddrade igenom tidningen men man hade ju sett journalfilmer på TV och även någon gång lyssnat till vår förre statsminister på radio. Intrycket man får är att Sveriges försvar består av stenhårda elittrupper som längtar efter att få kasta sig ut i strid och självklart gå segrande ur denna. Våra kanoner mullrar högre och skjuter längre än andras, vår flotta har lagt sig som ett skyddande lås runt den svenska kusten och högt däruppe cirklar flygvapnet runt på jakt efter eventuella inkräktare bakom molnen. Den tioårige Thomas Eriksson sög in all denna information och tyckte förstås att han befann sig i fel tidsålder. 1939 skulle det ha varit och han själv en av soldaterna i Svea Rikes oövervinnliga armé. Dessutom var ju inte krig på riktigt, det var bara ett spännande tidsfördriv som man kunde avsluta när som helst. Verkligheten var förstås en helt annan men det visste inte jag. Vårt infanteri var utrustat med ärtbössor, flygplanen var gamla och orkeslösa och marinens fartyg läckte som såll, för att använda en kliché. Våra möjligheter till försvar var tämligen obefintliga om den mustaschprydde rikskanslern i Berlin hade beslutat sig för att trycka på knappen I, som i Invasion. Det här blev ju rena historielektionen, det var inte meningen. Jag ville bara förmedla känslan jag fick när jag som ganska ung läste "Sverige i vapen". Den tillhörde favoritlektyren i flera år framåt. Delvis berodde det också på de vackra bilderna från Sveriges alla hörn; slätterna i söder, bergen och skogarna i norr, haven i öster och väster. Det intresset håller fortfarande i sig medan det som rör det militära har slocknat för länge sedan.
lördag 7 april 2012
63
63, det är ju lika med min nuvarande ålder. Fyllde faktiskt nyss. Min mentala ålder är dock betydligt lägre. Frågan är om den överhuvudtaget rört sig någonting alls de senaste fyrtio åren. Jag tycker inte det. Eller också kan jag inte bedöma saken. Något måste den ha rört sig, kanske upp mot 35. Vet inte vad min omgivning anser, vill inte fråga heller. Hemma hade vi en mycket intressant publikation som handlade om vår beredskap inför det nyss utbrutna världskriget. "Den är god", sa Per-Albin Hansson på sin trygga skånska. Den hördes förstås inte när man bläddrade igenom tidningen men man hade ju sett journalfilmer på TV och även någon gång lyssnat till vår förre statsminister på radio. Intrycket man får är att Sveriges försvar består av stenhårda elittrupper som längtar efter att få kasta sig ut i strid och självklart gå segrande ur denna. Våra kanoner mullrar högre och skjuter längre än andras, vår flotta har lagt sig som ett skyddande lås runt den svenska kusten och högt däruppe cirklar flygvapnet runt på jakt efter eventuella inkräktare bakom molnen. Den tioårige Thomas Eriksson sög in all denna information och tyckte förstås att han befann sig i fel tidsålder. 1939 skulle det ha varit och han själv en av soldaterna i Svea Rikes oövervinnliga armé. Dessutom var ju inte krig på riktigt, det var bara ett spännande tidsfördriv som man kunde avsluta när som helst. Verkligheten var förstås en helt annan men det visste inte jag. Vårt infanteri var utrustat med ärtbössor, flygplanen var gamla och orkeslösa och marinens fartyg läckte som såll, för att använda en kliché. Våra möjligheter till försvar var tämligen obefintliga om den mustaschprydde rikskanslern i Berlin hade beslutat sig för att trycka på knappen I, som i Invasion. Det här blev ju rena historielektionen, det var inte meningen. Jag ville bara förmedla känslan jag fick när jag som ganska ung läste "Sverige i vapen". Den tillhörde favoritlektyren i flera år framåt. Delvis berodde det också på de vackra bilderna från Sveriges alla hörn; slätterna i söder, bergen och skogarna i norr, haven i öster och väster. Det intresset håller fortfarande i sig medan det som rör det militära har slocknat för länge sedan.
