75

Förutom bilskroten fanns andra intressanta sevärdheter runtomkring Ensta Gård. På toppen av berget stod ett utkikstorn från något av världskrigen. Där hade funnits en militärförläggning med två nu halvt raserade skyttevärn. Ställde man sig ovanpå något av dem såg man ända till Rönningesjön. Ännu bättre var naturligtvis utsikten från tornets topp men dit upp vågade jag mig aldrig även om stegen var relativt ny. Jag hade en hälsosam rädsla för höjder. Vad jag vet så vågade ingen av kamraterna sig upp heller. Morfar gjorde det däremot. Han sa att det var "en jävla fin utsikt" där uppifrån. Grindstolparna på bilden står fortfarande kvar. Tydligen var anläggningen omgärdad av taggtråd på den tiden när det begav sig. Man kan tänka sig att vaktposter patrullerade fram och tillbaka. På vintern bar de vita pälsrockar för att smälta in i omgivningen. När ryssen kom ville ingen bli sedd. Tornet revs efter några år. Det var i dåligt skick förutom stegen. Mot slutet såg det ut att kunna rasa ihop när som helst. Längre in i skogen fanns ytterligare ett utkikstorn. Det låg mitt inne ibland träden. De som skötte luftbevakningen, gjorde det från trädtoppsnivå. Det tornet blev också rivet. Det skulle vara intressant att se om några rester av det finns kvar, kanske förankringsjärn eller liknande. Men jag minns inte exakt var det låg. Numer behövs inga luftbevakningstorn, övervakningen sköts på elektronisk väg. Tornsvalorna hade nog sin charm men ett allseende öga är kanske mer att lita på. Fast vem skulle egentligen vilja överfalla oss. Allt vi har är ju "Fredrik Reinfeldt, no hope and no cash" som det sägs i den roliga historien. Vete tusan om den är så rolig förresten.