Det är ingen som har sagt att allt måste komma i kronologisk ordning. Därför visas nu denna bild från 1970-talets mitt. Jag har köpt en "riktig" kamera, en Minolta SRT 101, en spegelreflex med tre objektiv: en 28 mm:s vidvinkel, en normal på 55 mm och en 135:a. Vilka ska kameran testas på om inte mormor och morfar? Det blir vardagliga snapshots inomhus samt mer naturbetonade utomhusbilder. Jag kan ingenting om fotografering egentligen men jag är väldigt intresserad, köper fototidningar och vill gärna testa nya saker. Framkalla egna bilder har jag inte börjat med ännu, det verkar lite för komplicerat. Ännu så länge nöjer jag mig med vanlig färgfilm som lämnas in till framkallning och kopiering på Broddmans i Täby Centrum där kameran inhandlades. Systemkameran ger fantastiska möjligheter till bra bilder. Den är lättarbetad, man kan få den att göra precis som man själv vill. Om man har kunskapen förstås. Den har inte jag ännu men för varje rulle kommer den lite i taget. På bilden sitter mormor och morfar i köket och skojar med varandra. Efter ett mer än 50-årigt äktenskap kan de fortfarande göra det. Det märks att morfar är glad i sin gumma. Efter att hon blivit rullstolsbunden, är det nu han som sköter det mesta i hemmet. Han lagar maten, städar, hjälper mormor att tvätta sig och kammar hennes hår. Det är äkta kärlek. Ytterligare några år ska de få tillsammans. Hon dör 1977, han året därpå. Det var som att han inte orkade längre och plötsligt sa hjärtat stopp. De ligger begravda på Täby nya kyrkogård. Vi åker dit ibland, tänder ljus och sätter blommor. Det är lugnt och fridfullt som på alla kyrkogårdar. På avstånd skymtar Vallentunasjön. Vid dess andra ände ligger dottern Ingrid, min mamma, begravd. De har vattnet mellan sig. I anden är de förstås förenade sedan länge.
lördag 14 april 2012
80
Det är ingen som har sagt att allt måste komma i kronologisk ordning. Därför visas nu denna bild från 1970-talets mitt. Jag har köpt en "riktig" kamera, en Minolta SRT 101, en spegelreflex med tre objektiv: en 28 mm:s vidvinkel, en normal på 55 mm och en 135:a. Vilka ska kameran testas på om inte mormor och morfar? Det blir vardagliga snapshots inomhus samt mer naturbetonade utomhusbilder. Jag kan ingenting om fotografering egentligen men jag är väldigt intresserad, köper fototidningar och vill gärna testa nya saker. Framkalla egna bilder har jag inte börjat med ännu, det verkar lite för komplicerat. Ännu så länge nöjer jag mig med vanlig färgfilm som lämnas in till framkallning och kopiering på Broddmans i Täby Centrum där kameran inhandlades. Systemkameran ger fantastiska möjligheter till bra bilder. Den är lättarbetad, man kan få den att göra precis som man själv vill. Om man har kunskapen förstås. Den har inte jag ännu men för varje rulle kommer den lite i taget. På bilden sitter mormor och morfar i köket och skojar med varandra. Efter ett mer än 50-årigt äktenskap kan de fortfarande göra det. Det märks att morfar är glad i sin gumma. Efter att hon blivit rullstolsbunden, är det nu han som sköter det mesta i hemmet. Han lagar maten, städar, hjälper mormor att tvätta sig och kammar hennes hår. Det är äkta kärlek. Ytterligare några år ska de få tillsammans. Hon dör 1977, han året därpå. Det var som att han inte orkade längre och plötsligt sa hjärtat stopp. De ligger begravda på Täby nya kyrkogård. Vi åker dit ibland, tänder ljus och sätter blommor. Det är lugnt och fridfullt som på alla kyrkogårdar. På avstånd skymtar Vallentunasjön. Vid dess andra ände ligger dottern Ingrid, min mamma, begravd. De har vattnet mellan sig. I anden är de förstås förenade sedan länge.
