Här står jag med Kurt och Gudrun, vi ska på cirkus. Året är 1959 med sin långa, heta sommar. På Storängsbotten i Stockholm har Cirkus Scott slagit upp sitt tält. Jag är så spänd av förväntan att jag hissat upp byxorna nästan under armhålorna. Trodde jag att de skulle ramla ner? Kurt och Gudrun är från Stigen i Dalsland. De har kommit upp tillsammans med mamma och Alf för att hälsa på. Alf och Kurt är barndomskamrater, de har spelat fotboll tillsammans i Stigens IF. De har också arbetat ihop i många år på textilfabriken i samhället. Nu gör de inte det längre eftersom Alf tillsammans med mamma driver fabrikens matservering sedan något år. Men de är ihop på fritiden, fiskar, går på fotboll och nu även semestrar i huvudstaden. Bland annat gås det på cirkus. Av den har jag vissa minnen. Det var fart och fläkt, festligt och fullsatt. Orkestern bar färggranna uniformer och spelade med kraft och schvung. Akrobaterna var fantastiska och djurshowerna spektakulära. Vid den här tiden var lejon och tigrar ännu inte förbjudna i cirkussammanhang så dessa djur dök plötsligt upp i manegen och gjorde sina konster. Naturligtvis hade då kraftiga galler monterats upp framför publiken. Lejontämjaren smällde med sin piska, publiken höll andan. Men allt gick bra och vi åskådare kunde alla förenas i en lång utandning. Jag minns inte hur länge Kurt och Gudrun var på besök hos oss. Så småningom åkte de hem igen till Dalsland. Kurt dog tyvärr i yngre år. Han ligger begravd på Färgelanda kyrkogård inte så långt ifrån kamraten Alfs grav. Gudrun lever möjligen fortfarande. Jag sökte henne på hitta.nu men fann henne tyvärr inte. Hon bör i så fall vara i 80-års åldern. Jag kan ju säga det direkt till dig, Gudrun: Det var ett mycket trevligt cirkusbesök som vi gjorde den där gången, faktiskt ett minne för livet.
onsdag 4 april 2012
56
Här står jag med Kurt och Gudrun, vi ska på cirkus. Året är 1959 med sin långa, heta sommar. På Storängsbotten i Stockholm har Cirkus Scott slagit upp sitt tält. Jag är så spänd av förväntan att jag hissat upp byxorna nästan under armhålorna. Trodde jag att de skulle ramla ner? Kurt och Gudrun är från Stigen i Dalsland. De har kommit upp tillsammans med mamma och Alf för att hälsa på. Alf och Kurt är barndomskamrater, de har spelat fotboll tillsammans i Stigens IF. De har också arbetat ihop i många år på textilfabriken i samhället. Nu gör de inte det längre eftersom Alf tillsammans med mamma driver fabrikens matservering sedan något år. Men de är ihop på fritiden, fiskar, går på fotboll och nu även semestrar i huvudstaden. Bland annat gås det på cirkus. Av den har jag vissa minnen. Det var fart och fläkt, festligt och fullsatt. Orkestern bar färggranna uniformer och spelade med kraft och schvung. Akrobaterna var fantastiska och djurshowerna spektakulära. Vid den här tiden var lejon och tigrar ännu inte förbjudna i cirkussammanhang så dessa djur dök plötsligt upp i manegen och gjorde sina konster. Naturligtvis hade då kraftiga galler monterats upp framför publiken. Lejontämjaren smällde med sin piska, publiken höll andan. Men allt gick bra och vi åskådare kunde alla förenas i en lång utandning. Jag minns inte hur länge Kurt och Gudrun var på besök hos oss. Så småningom åkte de hem igen till Dalsland. Kurt dog tyvärr i yngre år. Han ligger begravd på Färgelanda kyrkogård inte så långt ifrån kamraten Alfs grav. Gudrun lever möjligen fortfarande. Jag sökte henne på hitta.nu men fann henne tyvärr inte. Hon bör i så fall vara i 80-års åldern. Jag kan ju säga det direkt till dig, Gudrun: Det var ett mycket trevligt cirkusbesök som vi gjorde den där gången, faktiskt ett minne för livet.
