Runt 1966 fick mormor besvär med synen. Efter en undersökning konstaterades gråstarr. Idag är det, vad jag förstår, en relativt enkel operation där patienten får åka hem samma dag. För snart femtio år sedan var det lite besvärligare. Hon åkte in på Karolinska en måndag och fick stanna en hel vecka. Det var förstås ovant för mormor som aldrig legat på sjukhus i hela sitt liv. Morfar hade gjort det på 1930-talet när han låg på Mörby lasarett i sex veckor för att bota sitt magsår. Det gjorde läkarna bra för han led aldrig mer av den åkomman. Mormor var annars friskheten själv. Hon tillhörde de här kvinnorna som man hörde talas om förr, de som arbetade ute på åkern, gick in och födde barn och sedan återvände till arbetet efter en halvtimme. Undrar om de någonsin existerat? Mormor var stor, frodig och rödblommig. Detta behöver ju inte alltid vara tecken på hälsa men var så i mormors fall. Kalles fru Ingrid följde med henne in till sjukhuset och stannade kvar tills hon funnit sig tillrätta. Allt gick bra. Vi ringde några gånger och jag tror till och med att vi var in och hälsade på vid ett tillfälle. Veckan gick fort. Morfar och jag klarade oss bra. Jag gick i andra årskursen på gymnasiet och morfar arbetade fortfarande. På kvällarna lagade vi mat och tittade på TV men det var förstås ensamt efter mormor, man var så van att hon skulle finnas där. En gråstarrsoperation på den tiden gick till så att linsen i ögat avlägsnades och ersattes av ett par specialslipade glasögon. Nu gör man inte så, det finns mer förfinade metoder. I mormors fall fungerade dock tekniken utmärkt och i taxin på väg hem gladdes hon över att åter kunna läsa på skyltar. På bilden ovan ser man hennes glasögon även om de tjocka glasen inte framgår så tydligt. Hon fick stränga order att ta det lugnt i några veckor, inga lyft eller annat som möjligen kunde påverka de nyopererade ögonen. På våren året därpå slutade morfar arbeta, han var då 73 år. Mormor var två år äldre. I ytterligare tio år fick mormor glädjas åt sina "nya" ögon. Sen behövde hon inga glasögon mer, då hade hon sett allt.
tisdag 17 april 2012
86
Runt 1966 fick mormor besvär med synen. Efter en undersökning konstaterades gråstarr. Idag är det, vad jag förstår, en relativt enkel operation där patienten får åka hem samma dag. För snart femtio år sedan var det lite besvärligare. Hon åkte in på Karolinska en måndag och fick stanna en hel vecka. Det var förstås ovant för mormor som aldrig legat på sjukhus i hela sitt liv. Morfar hade gjort det på 1930-talet när han låg på Mörby lasarett i sex veckor för att bota sitt magsår. Det gjorde läkarna bra för han led aldrig mer av den åkomman. Mormor var annars friskheten själv. Hon tillhörde de här kvinnorna som man hörde talas om förr, de som arbetade ute på åkern, gick in och födde barn och sedan återvände till arbetet efter en halvtimme. Undrar om de någonsin existerat? Mormor var stor, frodig och rödblommig. Detta behöver ju inte alltid vara tecken på hälsa men var så i mormors fall. Kalles fru Ingrid följde med henne in till sjukhuset och stannade kvar tills hon funnit sig tillrätta. Allt gick bra. Vi ringde några gånger och jag tror till och med att vi var in och hälsade på vid ett tillfälle. Veckan gick fort. Morfar och jag klarade oss bra. Jag gick i andra årskursen på gymnasiet och morfar arbetade fortfarande. På kvällarna lagade vi mat och tittade på TV men det var förstås ensamt efter mormor, man var så van att hon skulle finnas där. En gråstarrsoperation på den tiden gick till så att linsen i ögat avlägsnades och ersattes av ett par specialslipade glasögon. Nu gör man inte så, det finns mer förfinade metoder. I mormors fall fungerade dock tekniken utmärkt och i taxin på väg hem gladdes hon över att åter kunna läsa på skyltar. På bilden ovan ser man hennes glasögon även om de tjocka glasen inte framgår så tydligt. Hon fick stränga order att ta det lugnt i några veckor, inga lyft eller annat som möjligen kunde påverka de nyopererade ögonen. På våren året därpå slutade morfar arbeta, han var då 73 år. Mormor var två år äldre. I ytterligare tio år fick mormor glädjas åt sina "nya" ögon. Sen behövde hon inga glasögon mer, då hade hon sett allt.
