59

Detta foto påminner faktiskt om en av bilderna i Sten Bergmans bok "På hundsläde genom Kamtchatka" som jag skrev om tidigare. De tre som visas där är barn till handelsmannen Severin Karlsson medan dessa tre är barn till Märta och Zackéus Eriksson, min mormor och morfar. Min mamma Ingrid står i mitten och flankeras av sina bröder Birger till vänster och Kalle till höger. På Birger finns endast några få bilder. Det var dyrt att fotografera och kameror var nog sällsynta bland den arbetande befolkningen. Kanske kom någon vid högtidliga tillfällen och tog ett fotografi. Nu verkar ju det här i och för sig vara en mer vardaglig situation. Kläderna som de bär kan knappast kallas finkläder. Det är lätt att tänka sig att barnen sekunden efter exponeringen, lösgör sig från varandra och springer iväg nerför ladugårdsbacken yra av leklust. Min morbror Birger blev bara 15 år gammal. Han drunknade i Garnsviken nedanför Össeby Garns kyrka medan han badade och hade roligt. Hur det gick till vet nog ingen. Troligen kom han för långt ut och kunde inte ta sig upp, ej simkunnig som han var. På morgonen klev han upp som en helt vanlig kille, på eftermiddagen fanns han inte längre. Exakt trettio år senare drunknar även morbror Kalle i Dragsviken på Björkö. Vattnet ger och tar. Mitt tredjenamn har jag fått efter Birger. Enligt moster Lotta var han "en jävla bra kille, min bästa kompis". Jag tänker en hel del på Birger och vad som hade blivit av honom om han fått leva. Troligen hade han väl blivit just det som moster säger, "en jävla bra kille". Han var snäll och omtänksam, glad och omtyckt. I livet hade han varit 89 nu. Istället gick han i förtid, någon ville det.