En viktig händelse: när mormor hamnade på sjukhus hösten 1975, beslöt vi att skaffa en bil. Det var besvärligt att ta sig till Danderyd med allmänna kommunikationer även om sträckan inte var så lång. Och morfar ville ju hälsa på varje kväll. Första månaden hyrde vi en bil bara för att prova på. Det blev en gul Ford Escort och jag tror att biluthyrningsfirman hette Bucab och låg på Birger Jarlsgatan. Det var härligt att ha en bil. Nu kunde vi lätt klara sjukhusresorna men även åka och handla på BRA som Coop Forum hette då. Vi gjorde också en hel del utflykter, bland annat till Mälsåkers slott vid Mälaren samt till Björkö norr om Norrtälje. Morfar gillade att åka bil, speciellt när vi kom upp i Roslagen. Då berättade han om platserna som vi passerade. Han visste vilka som hade bott var och hur han kände dem. Synd att man inte spelade in hans kommentarer på band men vem tänkte på det då? När den första månaden gått förstod vi att det var nödvändigt för oss att ha en bil. Det blev en blå VW 1303 S av årsmodell 1973. Den hade gått 1800 mil. Vad S stod för lyckades jag aldrig lista ut. Sport var det inte i alla fall. Det var en förträfflig bil på många sätt. Den var rolig att köra och enkel att serva. Jag brukade lämna in den på Axén & Nordqvist i Löttingelund. Det var en mack av den gamla typen där man kunde få hjälp med att fylla bensin och att kolla oljan om man ville. Nackdelarna med bilen var att värmen hade vissa brister. Som tur var fanns en inbyggd bensinvärmare i ekipaget, en Eberspächer som kunde slås på innan resans start, annars hade man nog inte klarat kalla vinterdagar. "Folkan" var också lite för lätt i fram av den enkla anledningen att motorn ju satt i bak. Därför fick man lägga tyngder i form av sandsäckar i nospartiet. Ungefär 50 kg var lagom. Vi hade mycket roligt med denna bil. När mormor kom hem från sjukhuset blev våra gemensamma resor dock lidande. Vi kunde ju inte lämna mormor ensam hemma och att ha med henne i bilen var svårt eftersom vi måste ha hjälp för att få ner henne för trappan. Jag fick åka själv istället, det var inte lika roligt men allting måste gå. En fördel med bilen var också den att jag nu slapp cykla mellan jobben i hemtjänsten. På bilden syns vår VW stå utanför OBS i Rotebro. Vi hade varit därinne och handlat tillsammans med min mamma. Nu skulle vi hem till henne och Alf och dricka kaffe. De hade nu flyttat till Svennebygränd i Rinkeby. Det var en eftermiddag i september och det mesta såg ljust ut. Det gjorde det i ytterligare ett och ett halvt år, sedan drog tyvärr de mörka molnen ihop sig över våra huvuden.
söndag 22 april 2012
95
En viktig händelse: när mormor hamnade på sjukhus hösten 1975, beslöt vi att skaffa en bil. Det var besvärligt att ta sig till Danderyd med allmänna kommunikationer även om sträckan inte var så lång. Och morfar ville ju hälsa på varje kväll. Första månaden hyrde vi en bil bara för att prova på. Det blev en gul Ford Escort och jag tror att biluthyrningsfirman hette Bucab och låg på Birger Jarlsgatan. Det var härligt att ha en bil. Nu kunde vi lätt klara sjukhusresorna men även åka och handla på BRA som Coop Forum hette då. Vi gjorde också en hel del utflykter, bland annat till Mälsåkers slott vid Mälaren samt till Björkö norr om Norrtälje. Morfar gillade att åka bil, speciellt när vi kom upp i Roslagen. Då berättade han om platserna som vi passerade. Han visste vilka som hade bott var och hur han kände dem. Synd att man inte spelade in hans kommentarer på band men vem tänkte på det då? När den första månaden gått förstod vi att det var nödvändigt för oss att ha en bil. Det blev en blå VW 1303 S av årsmodell 1973. Den hade gått 1800 mil. Vad S stod för lyckades jag aldrig lista ut. Sport var det inte i alla fall. Det var en förträfflig bil på många sätt. Den var rolig att köra och enkel att serva. Jag brukade lämna in den på Axén & Nordqvist i Löttingelund. Det var en mack av den gamla typen där man kunde få hjälp med att fylla bensin och att kolla oljan om man ville. Nackdelarna med bilen var att värmen hade vissa brister. Som tur var fanns en inbyggd bensinvärmare i ekipaget, en Eberspächer som kunde slås på innan resans start, annars hade man nog inte klarat kalla vinterdagar. "Folkan" var också lite för lätt i fram av den enkla anledningen att motorn ju satt i bak. Därför fick man lägga tyngder i form av sandsäckar i nospartiet. Ungefär 50 kg var lagom. Vi hade mycket roligt med denna bil. När mormor kom hem från sjukhuset blev våra gemensamma resor dock lidande. Vi kunde ju inte lämna mormor ensam hemma och att ha med henne i bilen var svårt eftersom vi måste ha hjälp för att få ner henne för trappan. Jag fick åka själv istället, det var inte lika roligt men allting måste gå. En fördel med bilen var också den att jag nu slapp cykla mellan jobben i hemtjänsten. På bilden syns vår VW stå utanför OBS i Rotebro. Vi hade varit därinne och handlat tillsammans med min mamma. Nu skulle vi hem till henne och Alf och dricka kaffe. De hade nu flyttat till Svennebygränd i Rinkeby. Det var en eftermiddag i september och det mesta såg ljust ut. Det gjorde det i ytterligare ett och ett halvt år, sedan drog tyvärr de mörka molnen ihop sig över våra huvuden.
