En sovande hund under en säng. Året är 1964 och vi är på semester i Stråsjö i Hälsingland. Det ligger några mil väster om Järvsö. Grusvägen dit var slingrig. Vi åkte i Amazonen som mamma och Alf nu bytt upp sig till. I sällskap hade vi Lotta och Ingvar som hyrt ett hus någon mil längre bort. Det låg vid en sjö och deras hyresvärd hette Arvid. Han hade förlorat ena handen i en olycka, i dess ställe satt en krok. Vårt hus låg också vid en liten sjö. Jag minns inte vad vår hyresvärd hette men han ägde en radioaffär i Järvsö. Huset var utomordentligt idylliskt med en stor gräsmatta utanför och som sagt sjön ett stenkast därifrån. Det var ett sommarparadis i ordets rätta bemärkelse. Solen sken hela veckan. Vi åkte runt i Hälsingland och besåg sevärdheter. Landskapstypen var man inte van vid. Jag hade aldrig tidigare varit så långt norrut, Furuvik var mitt längsta dittills och det låg ju nästan i Uppland. De blånande höjderna förtrollade liksom de djupa skogarna. Ljusnan var bred och såg imponerande ut. Den hade sin källa uppe i Härjedalen och 44 mil senare rann den ut i Bottenviken. På vägen upp passerade vi en annan älv, Dalälven. En skylt var placerad vid brofästet till vägledning för oss utsocknes. Det kändes stort att passera Dalälven, det kändes som att man var på väg någonstans. Och det var vi ju, vi skulle dra ända in i Hälsingland. Fortfarande har jag en högtidlig känsla i kroppen när jag kör över Dalälven, det går ju att göra på flera olika ställen. Veckan gick fort. Jag hade önskat att den kunde gå saktare för jag mådde som en prins. Det var härligt att bada i sjön och på eftermiddagarna brukade Ingvar och jag ta en badmintonmatch på gräsmattan. Hunden tillhörde vår hyresvärd. Denne hade ett större hus bredvid vårt lilla och dit kom han ibland på dagarna tillsammans med hunden. Jag kommer inte ihåg vad hunden hette men den var mycket snäll trots att den väl var någon slags jakthund. Ibland kom den in till oss och la sig under en av sängarna. Det var då jag tog bilden. Jag har alltid ansett den som en av mina mest lyckade. Två år senare kom vi dit igen. Då fick vi bo i det andra, lite större huset. Vår hyresvärd hade tagit med sig en TV från affären eftersom det var fotbolls-VM samtidigt. Alf och jag såg finalen och vi jublade när tyskarna kvitterade till 2- 2 i sista matchminuten. Av någon anledning hejade vi på Västtyskland. Men vi ropade "hej" för tidigt. Albions gossar gjorde två mål i förlängningen och guldet gick till Banks, Moore, Charlton och co. Året därpå åkte vi till Värmland men det är en annan historia.
lördag 14 april 2012
79
En sovande hund under en säng. Året är 1964 och vi är på semester i Stråsjö i Hälsingland. Det ligger några mil väster om Järvsö. Grusvägen dit var slingrig. Vi åkte i Amazonen som mamma och Alf nu bytt upp sig till. I sällskap hade vi Lotta och Ingvar som hyrt ett hus någon mil längre bort. Det låg vid en sjö och deras hyresvärd hette Arvid. Han hade förlorat ena handen i en olycka, i dess ställe satt en krok. Vårt hus låg också vid en liten sjö. Jag minns inte vad vår hyresvärd hette men han ägde en radioaffär i Järvsö. Huset var utomordentligt idylliskt med en stor gräsmatta utanför och som sagt sjön ett stenkast därifrån. Det var ett sommarparadis i ordets rätta bemärkelse. Solen sken hela veckan. Vi åkte runt i Hälsingland och besåg sevärdheter. Landskapstypen var man inte van vid. Jag hade aldrig tidigare varit så långt norrut, Furuvik var mitt längsta dittills och det låg ju nästan i Uppland. De blånande höjderna förtrollade liksom de djupa skogarna. Ljusnan var bred och såg imponerande ut. Den hade sin källa uppe i Härjedalen och 44 mil senare rann den ut i Bottenviken. På vägen upp passerade vi en annan älv, Dalälven. En skylt var placerad vid brofästet till vägledning för oss utsocknes. Det kändes stort att passera Dalälven, det kändes som att man var på väg någonstans. Och det var vi ju, vi skulle dra ända in i Hälsingland. Fortfarande har jag en högtidlig känsla i kroppen när jag kör över Dalälven, det går ju att göra på flera olika ställen. Veckan gick fort. Jag hade önskat att den kunde gå saktare för jag mådde som en prins. Det var härligt att bada i sjön och på eftermiddagarna brukade Ingvar och jag ta en badmintonmatch på gräsmattan. Hunden tillhörde vår hyresvärd. Denne hade ett större hus bredvid vårt lilla och dit kom han ibland på dagarna tillsammans med hunden. Jag kommer inte ihåg vad hunden hette men den var mycket snäll trots att den väl var någon slags jakthund. Ibland kom den in till oss och la sig under en av sängarna. Det var då jag tog bilden. Jag har alltid ansett den som en av mina mest lyckade. Två år senare kom vi dit igen. Då fick vi bo i det andra, lite större huset. Vår hyresvärd hade tagit med sig en TV från affären eftersom det var fotbolls-VM samtidigt. Alf och jag såg finalen och vi jublade när tyskarna kvitterade till 2- 2 i sista matchminuten. Av någon anledning hejade vi på Västtyskland. Men vi ropade "hej" för tidigt. Albions gossar gjorde två mål i förlängningen och guldet gick till Banks, Moore, Charlton och co. Året därpå åkte vi till Värmland men det är en annan historia.
