Fördelen med att bo vid Ensta i jämförelse med Tibble, var att man kunde åka buss till skolan. Normal brukade jag cykla men vid dåligt väder var det skönt att kunna kliva upp på 606:an och låta sig fraktas ner till Roslags-Näsby station. Resan tog en stund eftersom den gick via Ella Gård, ett nybyggt villaområde som i folkmun gick under beteckningen "Negerbyn". Sånt får man naturligtvis inte säga idag och ingen gör det heller. Ella Gård har med tiden blivit ett mycket populärt och trivsamt område där huspriserna börjar närma sig fyra miljoner, i vissa fall har de klivit över det strecket. Sångaren Robert Broberg bodde här ett tag liksom den excentriske kompositören Claude Loyola Allgén som man kunde se cykla omkring på vägarna iförd sin prästmundering. Han hade verkligen studerat till präst inom katolska kyrkan men aldrig blivit prästvigd. Hans verk anses vara svårspelade. Efter svängen runt Ella Gård tog bussen åt höger ut på Stockholmsvägen. Där låg den lilla klädaffären Fyndet som drevs av en man och en kvinna från Västergötland. Mot slutet av 1960-talet började de specialisera sig på blåjeans och hade ett stort sortiment. Innan 606:an kom fram till stationen passerades tre industrier: Stållinjefabriken, Ekhagens Reklam samt Hallbergs skruvfabrik. Hallberg hette Hugo i förnamn och styrde sin fabrik från Amerika sades det. Innanför de smutsiga fönstren stod maskinerna på rad. En av kamraterna som åkte med i bussen, Anders Holm, började efter skolan arbeta på Ekhagens reklam. Det var bra där sa han, bland annat serverades goda luncher och till efterrätt gick det att få en tårtbit. Anders dog för mer än 15 år sedan. Han ligger begravd tillsammans med sina föräldrar, Bertil och Signe, på Täby nya kyrkogård. Jag fick syn på gravstenen av en slump härom året när jag tog en promenad på kyrkogården. Ingen av de tre fabrikerna finns kvar i sitt ursprungsskick. Skruvfabriken har t.ex. blivit ombyggd till förrådshotell. Så stannade bussen vid stationen och vi klev ur. Om det var en kall vinterdag kunde det hända att det blixtrade och sprakade från lokens kontaktdon. Vi gick över järnvägen och sedan var det bara fem minuters promenad upp till skolan. Där väntade vår fröken med all världens kunskap mellan sina fingertoppar. Hon knäppte med fingrarna och kunskapen hoppade raskt in i våra huvuden. Där sitter den fortfarande stenhårt fast.
måndag 16 april 2012
83
Fördelen med att bo vid Ensta i jämförelse med Tibble, var att man kunde åka buss till skolan. Normal brukade jag cykla men vid dåligt väder var det skönt att kunna kliva upp på 606:an och låta sig fraktas ner till Roslags-Näsby station. Resan tog en stund eftersom den gick via Ella Gård, ett nybyggt villaområde som i folkmun gick under beteckningen "Negerbyn". Sånt får man naturligtvis inte säga idag och ingen gör det heller. Ella Gård har med tiden blivit ett mycket populärt och trivsamt område där huspriserna börjar närma sig fyra miljoner, i vissa fall har de klivit över det strecket. Sångaren Robert Broberg bodde här ett tag liksom den excentriske kompositören Claude Loyola Allgén som man kunde se cykla omkring på vägarna iförd sin prästmundering. Han hade verkligen studerat till präst inom katolska kyrkan men aldrig blivit prästvigd. Hans verk anses vara svårspelade. Efter svängen runt Ella Gård tog bussen åt höger ut på Stockholmsvägen. Där låg den lilla klädaffären Fyndet som drevs av en man och en kvinna från Västergötland. Mot slutet av 1960-talet började de specialisera sig på blåjeans och hade ett stort sortiment. Innan 606:an kom fram till stationen passerades tre industrier: Stållinjefabriken, Ekhagens Reklam samt Hallbergs skruvfabrik. Hallberg hette Hugo i förnamn och styrde sin fabrik från Amerika sades det. Innanför de smutsiga fönstren stod maskinerna på rad. En av kamraterna som åkte med i bussen, Anders Holm, började efter skolan arbeta på Ekhagens reklam. Det var bra där sa han, bland annat serverades goda luncher och till efterrätt gick det att få en tårtbit. Anders dog för mer än 15 år sedan. Han ligger begravd tillsammans med sina föräldrar, Bertil och Signe, på Täby nya kyrkogård. Jag fick syn på gravstenen av en slump härom året när jag tog en promenad på kyrkogården. Ingen av de tre fabrikerna finns kvar i sitt ursprungsskick. Skruvfabriken har t.ex. blivit ombyggd till förrådshotell. Så stannade bussen vid stationen och vi klev ur. Om det var en kall vinterdag kunde det hända att det blixtrade och sprakade från lokens kontaktdon. Vi gick över järnvägen och sedan var det bara fem minuters promenad upp till skolan. Där väntade vår fröken med all världens kunskap mellan sina fingertoppar. Hon knäppte med fingrarna och kunskapen hoppade raskt in i våra huvuden. Där sitter den fortfarande stenhårt fast.
