10

Hur det började? Det började så här på S:t Eriks sjukhus den 30 mars 1949. Min födelsevikt var 4320 gram. Den 16 november hade den mer än fördubblats. Vid samma datum ordinerades jag fiskolja, 5 droppar x 3 som man säger på sjukhusspråk. Jag mådde bra och växte. Det var en härlig tid, jag hade framtiden för mig. Den låg lika utrullad i landskapet som Riksettan mellan Stockholm och Helsingborg. Nu verkar det som om jag kommit i kapp på något sätt. De oändliga vyerna har krympt ihop till en ynka gräsplätt framför fönstret. Tillbaka till S:t Eriks: det är ögonsjukhus nu, inga barn föds där längre. Tyvärr vet jag ingenting om de närmare omständigheterna runt min födelse. Ingen har berättat något. Jag har gått omkring i en inre tystnad hela livet. Det är ledsamt att tänka så. Nu får jag heller aldrig veta, alla som hade kunnat berätta är döda. Jag vet heller inget om det som föregick min födelse. Hur och varför? Hur är förstås inte så svårt att räkna ut, varför är svårare. Någon sorts kärlek var det förstås, dock en kärlek med förhinder. Min far dog 1987. Han bodde på Kocksgatan på Söder. De ringde från socialbyrån och berättade att han avlidit. Det han hade på bankboken motsvarade ungefär kostnaderna för begravningen. Socialsekreteraren frågade om jag ville ha en minnessak efter honom men jag sa nej, det var kanske dumt. Jag träffade honom aldrig men ett av mina förnamn är detsamma som hans - Sven.