Moster Lotta den 1 augusti 1949, bilden tagen på Algo-Foto, Birger Jarlsgatan 77 i Stockholm. Egentligen heter hon Märta Linnea Charlotta och är mormor och morfars yngsta barn född 1927. Hon var alltså 22 år vid besöket på fotoateljén. Vad skulle hon ha bilden till? Vet inte. Det är ingen körkortsbild för några planer på att köra bil hade hon inte. Det är heller ingen passbild eftersom utlandsresor inte passade in i mosters ekonomiska ramar vid just den här tidpunkten. Hon ser ju väldigt glad ut. Kanske ska en kopia ges till någon beundrare? Lotta var flitig på dansgolven i dåtidens Stockholm. Dansställena var också många: Virveln, Sveasalen, Zanzibar, det fanns hur många som helst. Men bara dansa med kavaljererna, binda sig med någon av dem var det inte tal om. Inte ännu i alla fall. Moster har många gånger påpekat hur viktigt det var (och är för dagens unga kvinnor) att förbli lös och ledig, leva sitt eget liv, passa på att ha roligt när möjlighet finns. Några år senare var det i alla fall klippt för moster, då fastnade hon "med näbben i kläm", för att citera Povel Ramel. Han som klämde hette Ingvar och körde trådbuss på Stockholms spårvägar. Ursprungligen kom han från Lönsboda i närheten av Kristianstad. Där hade han genomgått underbefälsskolan på regementet. Som en kuriös detalj kan nämnas att den kände Hurvamördaren Tore Hedin, gick på samma skola. "En konstig typ", berättade Ingvar många år efteråt. Jag var med på Lotta och Ingvars bröllop 1954 även om minnesbilderna har tunnats ut betänkligt. Vad minns jag? Egentligen ingenting annat än att vi åt middag någonstans i Stockholm, möjligen var det hemma i deras lägenhet och troligtvis var det då min mamma som lagade maten. Lotta sa senast idag (den 25 mars 2012) att Ingvar var "en jävel på att dansa" men han ville väldigt sällan, han satt hellre och tittade på. Det kan jag förstå, jag gör gärna likadant. Men tillbaka till augusti 1949. Det börjar mörkna på kvällarna och sommarens utedanser måste snart flytta inomhus. En porträttbild i plånboksformat är alltid bra att ha till en frågande danspartner. En kopia blev dock kvar, det är den som nu sitter i mitt fotoalbum.
söndag 25 mars 2012
41
Moster Lotta den 1 augusti 1949, bilden tagen på Algo-Foto, Birger Jarlsgatan 77 i Stockholm. Egentligen heter hon Märta Linnea Charlotta och är mormor och morfars yngsta barn född 1927. Hon var alltså 22 år vid besöket på fotoateljén. Vad skulle hon ha bilden till? Vet inte. Det är ingen körkortsbild för några planer på att köra bil hade hon inte. Det är heller ingen passbild eftersom utlandsresor inte passade in i mosters ekonomiska ramar vid just den här tidpunkten. Hon ser ju väldigt glad ut. Kanske ska en kopia ges till någon beundrare? Lotta var flitig på dansgolven i dåtidens Stockholm. Dansställena var också många: Virveln, Sveasalen, Zanzibar, det fanns hur många som helst. Men bara dansa med kavaljererna, binda sig med någon av dem var det inte tal om. Inte ännu i alla fall. Moster har många gånger påpekat hur viktigt det var (och är för dagens unga kvinnor) att förbli lös och ledig, leva sitt eget liv, passa på att ha roligt när möjlighet finns. Några år senare var det i alla fall klippt för moster, då fastnade hon "med näbben i kläm", för att citera Povel Ramel. Han som klämde hette Ingvar och körde trådbuss på Stockholms spårvägar. Ursprungligen kom han från Lönsboda i närheten av Kristianstad. Där hade han genomgått underbefälsskolan på regementet. Som en kuriös detalj kan nämnas att den kände Hurvamördaren Tore Hedin, gick på samma skola. "En konstig typ", berättade Ingvar många år efteråt. Jag var med på Lotta och Ingvars bröllop 1954 även om minnesbilderna har tunnats ut betänkligt. Vad minns jag? Egentligen ingenting annat än att vi åt middag någonstans i Stockholm, möjligen var det hemma i deras lägenhet och troligtvis var det då min mamma som lagade maten. Lotta sa senast idag (den 25 mars 2012) att Ingvar var "en jävel på att dansa" men han ville väldigt sällan, han satt hellre och tittade på. Det kan jag förstå, jag gör gärna likadant. Men tillbaka till augusti 1949. Det börjar mörkna på kvällarna och sommarens utedanser måste snart flytta inomhus. En porträttbild i plånboksformat är alltid bra att ha till en frågande danspartner. En kopia blev dock kvar, det är den som nu sitter i mitt fotoalbum.
