Jag tänker mycket på ön Sachalin och möjligheterna att resa runt med tåg. Där finns ett väl utbyggt system av järnvägar som ursprungligen byggdes av japanerna, nu håller rälsen på att breddas till rysk standard. Man vill kunna koppla ihop järnvägarna i Sibirien med dem på Sachalin. Planer finns på att bygga en tunnel, alternativt en bro. En tunnel lär förresten redan finnas. Den initierades av Stalin men arbetet med den avbröts vid dennes död. Ingen vet dock var den går, den är en stor hemlighet. Jag började i Näsby Folkskola på hösten 1956. Den heter nu Ytterbyskolan. Vår frökens namn var Birgitta Brodén. Hon gifte sig sedermera och fick då namnet Ringström. Vår klass måste ha varit en av hennes första. Antalet elever var uppåt trettio. Vi höll till i den nya delen av skolan, den som syns i bakgrunden på bilden. Efter en termin fick vi flytta ner till Roslags-Näsby Centrum i kvarteret Höstfibblan där lokaler ställts i ordning. Anledningen var att den stora skolan blivit för trång, vi var för många elever. Jag vet inte varför jag fortsätter med dessa anteckningar. Vem ska läsa dem till exempel? Hela projektet känns meningslöst, dödfött. Det är bara slöseri med tid. Jag borde göra viktigare saker istället. Det kan ha tagit en halvtimme att gå till skolan. Jag gick då förbi gården, över järnvägen och sedan bredvid den hela vägen ner till Roslags-Näsby. På vänster sida höll Näsbydal på att byggas. Det byggdes på kärrmarker, husen fick pålas fast. Det sades att ett av dem lutade en aning. Hur som helst står de fortfarande kvar. Refaat el Sayed bodde i ett av dem, Cyndee Peters i ett annat. En gång höll jag upp dörren för henne, hon sa "tack ska du ha". Det var snällt sagt. Hon hade ju inte behövt säga någonting alls. Hasse Alfredsson gjorde så när jag höll upp dörren för honom på biografen Grand i mitten av 1970-talet. Vi hade sett filmen "Den illustrerade mannen", det var en eftermiddagsföreställning. Möjligen nickade Hasse ett tack men han sa ingenting. Vi gick klasserna 1- 3 i Höstfibblan, därefter flyttade vi tillbaka till den stora skolan, till huset som ligger i bildens förgrund. Där höll vi till på mellanstadiet, vår lärare hette Maj-Britt Nordenfeldt. På vårterminen i sexan blev hon sjuk och vi fick Bo Janse som vikarie men det är en helt annan historia som inte ska berättas nu.
lördag 10 mars 2012
19
Jag tänker mycket på ön Sachalin och möjligheterna att resa runt med tåg. Där finns ett väl utbyggt system av järnvägar som ursprungligen byggdes av japanerna, nu håller rälsen på att breddas till rysk standard. Man vill kunna koppla ihop järnvägarna i Sibirien med dem på Sachalin. Planer finns på att bygga en tunnel, alternativt en bro. En tunnel lär förresten redan finnas. Den initierades av Stalin men arbetet med den avbröts vid dennes död. Ingen vet dock var den går, den är en stor hemlighet. Jag började i Näsby Folkskola på hösten 1956. Den heter nu Ytterbyskolan. Vår frökens namn var Birgitta Brodén. Hon gifte sig sedermera och fick då namnet Ringström. Vår klass måste ha varit en av hennes första. Antalet elever var uppåt trettio. Vi höll till i den nya delen av skolan, den som syns i bakgrunden på bilden. Efter en termin fick vi flytta ner till Roslags-Näsby Centrum i kvarteret Höstfibblan där lokaler ställts i ordning. Anledningen var att den stora skolan blivit för trång, vi var för många elever. Jag vet inte varför jag fortsätter med dessa anteckningar. Vem ska läsa dem till exempel? Hela projektet känns meningslöst, dödfött. Det är bara slöseri med tid. Jag borde göra viktigare saker istället. Det kan ha tagit en halvtimme att gå till skolan. Jag gick då förbi gården, över järnvägen och sedan bredvid den hela vägen ner till Roslags-Näsby. På vänster sida höll Näsbydal på att byggas. Det byggdes på kärrmarker, husen fick pålas fast. Det sades att ett av dem lutade en aning. Hur som helst står de fortfarande kvar. Refaat el Sayed bodde i ett av dem, Cyndee Peters i ett annat. En gång höll jag upp dörren för henne, hon sa "tack ska du ha". Det var snällt sagt. Hon hade ju inte behövt säga någonting alls. Hasse Alfredsson gjorde så när jag höll upp dörren för honom på biografen Grand i mitten av 1970-talet. Vi hade sett filmen "Den illustrerade mannen", det var en eftermiddagsföreställning. Möjligen nickade Hasse ett tack men han sa ingenting. Vi gick klasserna 1- 3 i Höstfibblan, därefter flyttade vi tillbaka till den stora skolan, till huset som ligger i bildens förgrund. Där höll vi till på mellanstadiet, vår lärare hette Maj-Britt Nordenfeldt. På vårterminen i sexan blev hon sjuk och vi fick Bo Janse som vikarie men det är en helt annan historia som inte ska berättas nu.
