38

Jag börjar förlora min tilltro till detta projekt. Att ro det iland verkar vara lika avlägset som att tillbringa semestern på Kurilerna, bara för att nämna någonting som ligger långt borta. Jag läste i boken om Sachalin att det någonstans på Kurilerna finns en stad som i början av 1950-talet drabbades av en sunami. De flesta som hamnade i dess väg dog. Där finns också fabriker och militära anläggningar som stått helt orörda från den händelsen. En hangar full med japanska stridsflygplan lär finnas i området. De enda som kommer dit är så kallade extremturister som vill uppleva något utöver det vanliga. Det låter både skrämmande och spännande. Vid något tillfälle kunde extremturisterna inte ta sig därifrån på grund av dåligt väder, de fick stanna en vecka. Vad har nu detta med moster Lotta att göra som här på bilden glatt klapprar med sina träskor. Inte mycket men ändå något. Hon och hennes man Ingvar reste mycket när de fick möjlighet. Inte till Kurilerna men däremot till Kina och till Ryssland flera gånger. Bland annat tog de en tur på Transsibiriska järnvägen, det var förstås en upplevelse. Ingvar var långtradarchaufför och hade i jobbet besökt de flesta europeiska länder. Det var nog mest han som ville till de fjärran destinationerna men Lotta hängde förstås med. De åkte också Hurtigrutten, diplomen som de fick hänger fortfarande på väggen i Lottas kök. Ingvar dog 2005 efter en tids sjukdom. Sorgligt nog hemlighöll han den och sökte aldrig bot vilket han kanske hade kunnat få. Han resonerade nog som många andra gamla: "Vad ska doktorn göra"? På bilden är det fortfarande soligt 1950-tal, Lotta och Ingvar bor vid Steninge slott där han levererar blomkrukor till hela mellan-Sverige och hon arbetar på champinjonodlingarna. De fick aldrig några barn. Det var väl jag som närmast fick ikläda mig den rollen och det gjorde jag gärna.