Om 21 är magisk poesi så är 22 helt vanlig prosa. Ingenting händer om man hostar fram ett raspigt "22". Världen står inte precis still i den sekunden. Den snurrar på som vanligt, höjer inte ens på ena ögonbrynet. Idag kör jag kör upp vid Simhallen i Täby C, passerar Tibblekyrkan och fortsätter sedan längs med Biblioteksgången. Där någonstans finns min barndom. Strax bakom Biblioteksgången låg vårt hus i den lilla skogen som nu blivit ännu mindre. Rakt fram syns Storstugan med sina sjutton våningar. Från början var den tänkt att ha tio våningar till ovanpå sig. Hur skulle det ha sett ut? Säkert övergigantiskt. Jag minns från tidig barndom hur morfar och jag tittade på en modell av det nya Täby som stod uppställd i Kommunalhuset. Då var det svårt att förstå, lite overkligt, lite science-fictionartat. Det här gäller inte oss, tänkte vi. Vi cyklade hem igen, omtumlade av den nya tidens yttringar, kanske till och med lite skrämda. I stora drag förvandlades dock landskapet på just det sättet som modellen visade fram. 1961 fick vi flytta från huset. Arbetena skulle genast starta sades det men i realiteten dröjde det ytterligare några år innan grävskoporna började slita upp hål i marken och pålkranarna sjunga sin rytmiska dunka-dunka sång. 1968 stod Täby Centrum klart. Det invigdes den 18 september klockan tio. Jag var där kvart över, gick in på Broddmans och köpte "Sweetheart of the Rodeo" med the Byrds. Sedan cyklade jag hem igen. I november skulle jag in i lumpen, det var inte så lång tid kvar att njuta av livet. Bäst att passa på när tillfälle gavs.
tisdag 13 mars 2012
22
Om 21 är magisk poesi så är 22 helt vanlig prosa. Ingenting händer om man hostar fram ett raspigt "22". Världen står inte precis still i den sekunden. Den snurrar på som vanligt, höjer inte ens på ena ögonbrynet. Idag kör jag kör upp vid Simhallen i Täby C, passerar Tibblekyrkan och fortsätter sedan längs med Biblioteksgången. Där någonstans finns min barndom. Strax bakom Biblioteksgången låg vårt hus i den lilla skogen som nu blivit ännu mindre. Rakt fram syns Storstugan med sina sjutton våningar. Från början var den tänkt att ha tio våningar till ovanpå sig. Hur skulle det ha sett ut? Säkert övergigantiskt. Jag minns från tidig barndom hur morfar och jag tittade på en modell av det nya Täby som stod uppställd i Kommunalhuset. Då var det svårt att förstå, lite overkligt, lite science-fictionartat. Det här gäller inte oss, tänkte vi. Vi cyklade hem igen, omtumlade av den nya tidens yttringar, kanske till och med lite skrämda. I stora drag förvandlades dock landskapet på just det sättet som modellen visade fram. 1961 fick vi flytta från huset. Arbetena skulle genast starta sades det men i realiteten dröjde det ytterligare några år innan grävskoporna började slita upp hål i marken och pålkranarna sjunga sin rytmiska dunka-dunka sång. 1968 stod Täby Centrum klart. Det invigdes den 18 september klockan tio. Jag var där kvart över, gick in på Broddmans och köpte "Sweetheart of the Rodeo" med the Byrds. Sedan cyklade jag hem igen. I november skulle jag in i lumpen, det var inte så lång tid kvar att njuta av livet. Bäst att passa på när tillfälle gavs.
