Ett påbud har utgått från Byggnadspreventiva Nämnden i konungariket Sverige: All bebyggelse i Täby Centrumområdet med intilliggande annex, skall omedelbart demonteras och landskapet i sin helhet återställas till det utseende som det tidigare hade. Det betyder att Tibble gård kommer att resa sig ur spillrorna och snart stå skinande blank på den bördiga slättmark där den en gång stod. I ladugården kommer de nittio korna att råma i kapp och i stallet stämmer de åtta nordsvenska draghästarna upp en glad gnäggsång. Grisarna grymtar som bara de kan göra och hönsen kacklar efter bästa förmåga. Återigen lyfts mjölkflaskorna upp på lastbilsflaken av bredaxlade karlar i blåbyxor och rutiga skjortor, sedan körs de iväg till Mjölkcentralen inne i Stockholm där själva förädlingen sker. Standardmjölk har blanka kapsyler och den fetare V-mjölken har kapsyler med ett rött band tvärs över. Efter arbetsdagen kommer morfar och Hasse Norberg gående på stigen över åkern, de har slagit följe. Morfar viker av mot vårt hus och Norberg fortsätter genom skogen upp till sitt. Dörren står öppen i sommarkvällen, morfar känner doften av stekt fläsk. Mormor rör i stekpannan. Bredvid den kokar potatisen i sin kastrull. Morfar har dragit av sig stövlarna ute på trappan, nu kliver han in i strumplästen. Det är snart klart, säger mormor, sätt dig. Jag kommer ut från rummet med ett ritblock i handen. Morfar frågar vad jag ritat, jag svarar: en häst. Teckningen är inget vidare men morfar säger att det är likt, precis så ser en häst ut. Jag sätter mig också vid bordet och mormor börjar ösa upp maten. När vi har fått sätter hon sig också, först då börjar vi äta. Det var gott, säger morfar efter en stund, mormor nickar. Från vägen hörs en motorcykel braka loss. Basens grabbar, säger morfar bitskt, en vacker dag kör de ihjäl sig. Det är en lång, ljus sommarkväll i mitten av 1950-talet. Minnet av den har för evigt etsats fast.
torsdag 15 mars 2012
24
Ett påbud har utgått från Byggnadspreventiva Nämnden i konungariket Sverige: All bebyggelse i Täby Centrumområdet med intilliggande annex, skall omedelbart demonteras och landskapet i sin helhet återställas till det utseende som det tidigare hade. Det betyder att Tibble gård kommer att resa sig ur spillrorna och snart stå skinande blank på den bördiga slättmark där den en gång stod. I ladugården kommer de nittio korna att råma i kapp och i stallet stämmer de åtta nordsvenska draghästarna upp en glad gnäggsång. Grisarna grymtar som bara de kan göra och hönsen kacklar efter bästa förmåga. Återigen lyfts mjölkflaskorna upp på lastbilsflaken av bredaxlade karlar i blåbyxor och rutiga skjortor, sedan körs de iväg till Mjölkcentralen inne i Stockholm där själva förädlingen sker. Standardmjölk har blanka kapsyler och den fetare V-mjölken har kapsyler med ett rött band tvärs över. Efter arbetsdagen kommer morfar och Hasse Norberg gående på stigen över åkern, de har slagit följe. Morfar viker av mot vårt hus och Norberg fortsätter genom skogen upp till sitt. Dörren står öppen i sommarkvällen, morfar känner doften av stekt fläsk. Mormor rör i stekpannan. Bredvid den kokar potatisen i sin kastrull. Morfar har dragit av sig stövlarna ute på trappan, nu kliver han in i strumplästen. Det är snart klart, säger mormor, sätt dig. Jag kommer ut från rummet med ett ritblock i handen. Morfar frågar vad jag ritat, jag svarar: en häst. Teckningen är inget vidare men morfar säger att det är likt, precis så ser en häst ut. Jag sätter mig också vid bordet och mormor börjar ösa upp maten. När vi har fått sätter hon sig också, först då börjar vi äta. Det var gott, säger morfar efter en stund, mormor nickar. Från vägen hörs en motorcykel braka loss. Basens grabbar, säger morfar bitskt, en vacker dag kör de ihjäl sig. Det är en lång, ljus sommarkväll i mitten av 1950-talet. Minnet av den har för evigt etsats fast.
