fredag 30 mars 2012

49

Vi börjar om igen: året är 1949 och månaden mars. Den 30:e är på en onsdag, Holger har namnsdag. Inte många heter Holger idag. De som gör det är oftast lite till åren komna. Till S:t Eriks sjukhus beger sig Ingrid Eriksson. Hon har året innan inlett en relation med den redan gifte Sven Cullmer och nu ska resultatet fram. Allt går bra. Det blir ett gossebarn som väger 4320 gram, en ganska stor grabb med andra ord. Den 23 augusti har vikten ökat till 7330 gram och i januari året därpå stannar vågnålen på 9980 gram. Pojken får förstås ett namn eller rättare sagt tre; Sven Thomas Birger. Sven är efter pappan, Thomas för att det är fint och Birger för att Ingrids bror som drunknade 1938, hette så. Bekantskapen med barnafadern är dock bruten. Han har inget intresse av att lämna sin fru och starta en ny tillvaro tillsammans med Ingrid. Detta faktum skapar en stark bitterhet hos henne. Aldrig någonsin hörs hon nämna mannens namn utan att skvätta ner det med saltsyra. Eftersom det vid denna tid är svårt för en ensamstående mamma att klara sin situation, får Thomas växa upp hos sin mormor och morfar som är bosatta i Täby. Som tjuren Ferdinand blir han större och större och större men nu vid 63 års ålder har han förhoppningsvis växt klart. Matchvikten är 98,5 kilo och längden 1,81 m. Han rör sig inte mer än nödvändigt men vid den senaste läkarkontrollen var alla värden på topp. Fortsätt så, sa doktorn. Ta mej tusan om han inte tänker göra det också.