Det är den 9 juni 1946. På Tomtebogatan 42 i Stockholm har några ungdomar samlats för att ha lite trevligt. Möjligen har man ätit och druckit kaffe och sedan lyssnat en stund på radio. Utbudet var förstås inte så stort på den enda svenska kanalen men på mellanvågen och på långvågsbandet fanns andra alternativ. Där låg hela världen och väntade: Hilversum, Königsberg, BBC, Praha, Paris och så vidare. Till vänster med armbågen placerad på radion står morbror Kalle iförd en kofta med axelvaddar som det verkar. Den ger honom ett kosackliknande utseende. Flickan bredvid honom är moster Lotta, hon ser blygt drömmande ut. Vid hennes sida står en för mig okänd kvinna som tycks ha sin uppmärksamhet riktad mot morbror Gunnar. Denne är iklädd slips och sportjacka och har riktat in blicken snett uppåt mot ett för betraktaren osynligt mål. Kanske vill han av någon anledning markera en distans till den okända kvinnan. Tre år senare ska Gunnar träffa sin blivande fru Agneta i Tylösand, det är förstås henne han väntar på. Sittande på golvet återfinns Olle Hesselgren från Rö och kompis med morbror Kalle. Det är de två som bor i lägenheten som egentligen är en del av en lägenhet, de hyr ett rum tillsammans. Mer kan nog inte sägas om denna bild förutom att lampskärmen är ovanligt stor och att de inneboende herrarna glömt att plocka ner julstjärnan i fönstret. När jag vänder på kortet och läser det blyertsskrivna på baksidan, ser jag att en feltolkning vad beträffar tidsangivelsen blivit gjord. Det kan lika gärna stå 9 januari, förkortat till jan. Eftersom veckodagen, onsdag, är utsatt är det lätt att kontrollera vad som är rätt och fel. Den 9 januari är mycket riktigt en onsdag medan den 9 juni 1946 är en söndag. Saken är klar och våra vänner på bilden behöver inte skämmas för att julstjärnan hänger uppe. Herregud, julen är ju inte slut än.Tillägg: saken var inte alls klar för den "okända" kvinnan på bilden är vid närmare granskning min egen mor. Teorierna runt interaktionen mellan henne och morbror Gunnar är således helt felaktiga och bör strykas över med svart tusch. Konstigt att jag inte kände igen min mamma, förstår inte hur det kunde gå till.
