9

Vissa delar av julmaten beskrevs redan i förra avsnittet men man kunde ju göra annat än bara äta. Dansa kring granen till exempel. Här tas en ordentlig svängom och med utgångspunkt från min egen storlek gissar jag att kortet är taget ca. 1955. Jag har inget minne av själva tillfället men han som höll i kameran var min morbror Gunnar. Han var sedan många år en inbiten fotoamatör. Hans speciella kännemärke var att göra taggiga kanter på bilderna även om det inte syns på denna. Kameran som han använde var rena proffsverktyget, en Rolleiflex för 6X6 negativ. Jag tror att han framkallade bilderna hemma i badrummet. Familjen bodde då på Valhallavägen men flyttade så småningom till Hökarängen och ytterligare en gång till Skärholmen men det var långt senare. Gunnar var gift med Agneta som på bilden syns titta in i kameran från granens baksida. Agneta kom ursprungligen från Estland, hela familjen flydde därifrån 1944. Hon och Gunnar träffades i Tylösand 1949, mitt födelseår. De fick två barn, Birgitta som föddes 1951 och Lena några år senare. Agnetas syster Maria är också med på denna bild. Hon är kvinnan i svart klänning längst till höger. Gunnar dog 1999 och Agneta 2011. De ligger begravda på Skogskyrkogården. Maria är också död, hon dog i mitten av 2000-talets första decennium. Men nu har vi visst kommit ordentligt på avvägar vad gäller julfirandet. Ett sådant måste tas på allvar. Så här skriver morfar i sin dagbok den 5 december 1957:

Nu är det snart jul, man längtar till jul både gamla och unga, det är roligt när högtiden kommer. Nu ska man köpa mat och dryck så man får något att äta, julgranen ska hem och den är inte så lätt att hitta men går man hela dagen så går det nog bra.

Han skriver också att tillgången på snö är obefintlig. Det är mellan 1 och 4 grader varmt och så regnar det. Självklart uteblir vinterstämningen under sådana förhållanden men han tillägger att allt är bra ändå och präntar dit ett SLUT med det för honom så karaktäristiska bakvända S:et. Jag tror inte att morfar behövde gå en hel dag i skogen för att hitta julgran, det gick nog smidigare än så. Övriga personer på bilden är mormor, morfar, min mamma I samt jag själv förunderligt stirrande mot fotografen. Min kusin Birgitta borde också ha synts till men hon kanske inte ville vara med. Vid den här tiden hade vi ingen TV så det var troligen radion som stod för julmusiken när vi dansade. Farbror Sven hade ju ett program som hette "Dans kring granen". Vad kunde vara mer passande? Det jag minns bäst från jularna är annars ett radioprogram som sändes varje juldagsmorgon. Det var en barnteater som handlade om hur psalmen "Stilla Natt" kom till. En mus hade gnagt sönder bälgen till orgeln i österrikiska Oberndorf bei Salzburg men kantorn Franz Gruber och prästen Joseph Mohr räddade situationen genom att komponera en julpsalm och framföra den på juldagens gudstjänst till gitarrackompanjemang. Året var 1818. Jag tyckte att pjäsen var otroligt spännande. Hur många juldagsmorgnar den sändes minns jag dock inte. Andra som hälsade på oss om jularna var min andra morbror Kalle och hans fru Ingrid, min moster Lotta och hennes man Ingvar samt förstås min mamma Ingrid som vid mitten av 1950-talet träffade Alf och flyttade ner till honom i Dalsland. På jularna kom hon alltid hem till min stora glädje. Då blev stugan full och julens änglar behövde inte göra ett handtag, vi hade gjort allting själva.