11

Här står gossen, grabben, killen, Putte i blåbärsskogen och alla andra synonymer man kan hitta på. Han ser lite förskräckt ut, tillvaron kanske skrämmer honom en smula. Det måste vara vinter, pälsmössan är på och visst är det snö som ligger på marken? Jag tycker mig komma ihåg den där mössan, att den var varm och skön. Året är möjligen 1953. Man har ju den uppfattningen att vintrarna alltid var värre förr men så var det nog inte. Krigsvintrarna förstås men de var före min tid. De användes ofta som referensvintrar. Klagade någon över att det var kallt kom svaret blixtsnabbt: Då skulle du ha varit med 1941, det var så kallt att orden frös fast i käften, de tinade upp sen på våren. De vuxna beskrev dessa vintrar så att de nästan fick ett romantiskt skimmer över sig. Det lät spännande med tre meter snö och 40 grader kallt. Fast våra 50-tals vintrar räckte bra, särskilt när det dags att gå ut på dasset. Kanske är det dit den här grabben, killen är på väg med desperation i blicken. Dasset var ihopbyggt med vedboden, ändå var det lite rangligt med en dörr som alltid satt på sniskan. Toalettpapperet var av billigaste slag för det var inte ens toalettpapper utan blad som revs ur telefonkatalogen och "ruggades" upp till önskad mjukhet. Självklart blev toalettbesöken vintertid så korta som möjligt. Under dygnets mörka timmar gick man förstås inte ut, då användes ett nattkärl. Morfar köpte en gång en potta i Roslags-Näsby Järnaffär men var så generad inför den kvinnliga expediten att han bad om papper och penna för att skriva ner sitt önskemål, han ville inte uttala ordet i hennes närvaro. Till syvende och sist, det viktiga var att man inte frös och det gjorde nog inte heller den här pojken. Han var väl påpälsad inför de köldattacker som drabbade kroppen. De som drabbade själen var svårare att skydda sig emot. Mot dem visste inte gossen hur han skulle skydda sig, fortfarande vet han inte riktigt hur man gör.