En varm sommar är vad man vill ha, en sommar när man kan sitta ute med bar överkropp eller åtminstone i skjortärmarna. Det är morbror Kalle och morfar som här tar ut svängarna. De har hämtat ut några köksstolar och njuter nu av en kopp kaffe i sommarvärmen. Somrarna var alltid varmare förr, särskilt de från 1955 och 1959. Hettan höll i sig under långa perioder båda åren. Morfar skriver i sin dagbok om vattning av potatis och grönsaker varje dag. Det måste ske för att skörden inte ska utebli. Inget regn är i sikte. I Åkersberga bränns Ville och Jennys granhäck sönder. De är farbror och faster till mormor. En gång per sommar åker vi dit med tåget. Det är alltid spännande. Åkersberga ser ut som vilda västern. Man går över järnvägen och sedan uppför en backe. Egentligen bor de inne i Stockholm, på Skånegatan. Ville arbetar på Saltsjökvarn. Huset i Åkersberga är deras sommarnöje. De är där från juni till augusti. Varje morgon kliver Ville upp tidigt och tar Roslagsbanan in till stan, därefter spårvagn och buss till Danviken. Det blir långa resor. Jenny är hemmafru, kanske har hon arbetat i sin ungdom. Huset i Åkersberga har hon ärvt av en släkting. Ville och Jenny har en dotter som heter Märta. Hon är gift med Gunnar Bengtsson och arbetar på Åhlen & Holm. Gunnar arbetar på Saxon & Lindström. Han får alltid mängder av tidningar gratis. Märta och Gunnar har i sin tur en dotter vars namn är Gun, hon kallas Gunsan. Ville och Jenny har också haft en son, Erik, som dog ung i sjukdom. När Ville dör säger han på dödsbädden: Nu ska jag gå hem till Erik. Han har längtat hela livet efter sin son. Jenny lever ytterligare några år i lägenheten i Nybohov dit de flyttat på ålderns höst. Men tillbaka till den heta sommaren 1955. Morfar skriver den 1 augusti: Idag har vi vattnat grönsakerna. Ingrid kom hem, Thomas tvättar fötterna. 2 augusti: Fortsatte att vattna potatisen, sedan började det regna några stänk. Ingrid kom från stan. 3 augusti: Vattnade idag också, sedan kom Agneta och Gunnar och flickan (Birgitta). 4 augusti: Idag har vi vattnat. Mamma har börjat klippa trasor till mattorna. 5 augusti: Idag har vi vattnat igen, det är så torrt. Vattningen fortsätter genom hela augusti. Den 1 september är det åska och regn, torrperioden verkar först då ha gått mot sitt slut. Stänken den 2 augusti utvecklades aldrig till ett strilande sommarregn. Fin potatis och fina grönsaker blev förstås resultatet av all denna vattning genom slang och spridare. Allt detta tänker jag nu när jag ser bilden på Kalle och morfar med kaffekoppar i gröngräset. Oavsett värmen är det alltid gott med en kopp kaffe, en regel som gällde då och som gör det fortfarande. Att kaffet möjligen var utspätt med Kron behöver vi ju inte göra så stor sak av. Det var deras huvudvärk.
fredag 23 mars 2012
37
En varm sommar är vad man vill ha, en sommar när man kan sitta ute med bar överkropp eller åtminstone i skjortärmarna. Det är morbror Kalle och morfar som här tar ut svängarna. De har hämtat ut några köksstolar och njuter nu av en kopp kaffe i sommarvärmen. Somrarna var alltid varmare förr, särskilt de från 1955 och 1959. Hettan höll i sig under långa perioder båda åren. Morfar skriver i sin dagbok om vattning av potatis och grönsaker varje dag. Det måste ske för att skörden inte ska utebli. Inget regn är i sikte. I Åkersberga bränns Ville och Jennys granhäck sönder. De är farbror och faster till mormor. En gång per sommar åker vi dit med tåget. Det är alltid spännande. Åkersberga ser ut som vilda västern. Man går över järnvägen och sedan uppför en backe. Egentligen bor de inne i Stockholm, på Skånegatan. Ville arbetar på Saltsjökvarn. Huset i Åkersberga är deras sommarnöje. De är där från juni till augusti. Varje morgon kliver Ville upp tidigt och tar Roslagsbanan in till stan, därefter spårvagn och buss till Danviken. Det blir långa resor. Jenny är hemmafru, kanske har hon arbetat i sin ungdom. Huset i Åkersberga har hon ärvt av en släkting. Ville och Jenny har en dotter som heter Märta. Hon är gift med Gunnar Bengtsson och arbetar på Åhlen & Holm. Gunnar arbetar på Saxon & Lindström. Han får alltid mängder av tidningar gratis. Märta och Gunnar har i sin tur en dotter vars namn är Gun, hon kallas Gunsan. Ville och Jenny har också haft en son, Erik, som dog ung i sjukdom. När Ville dör säger han på dödsbädden: Nu ska jag gå hem till Erik. Han har längtat hela livet efter sin son. Jenny lever ytterligare några år i lägenheten i Nybohov dit de flyttat på ålderns höst. Men tillbaka till den heta sommaren 1955. Morfar skriver den 1 augusti: Idag har vi vattnat grönsakerna. Ingrid kom hem, Thomas tvättar fötterna. 2 augusti: Fortsatte att vattna potatisen, sedan började det regna några stänk. Ingrid kom från stan. 3 augusti: Vattnade idag också, sedan kom Agneta och Gunnar och flickan (Birgitta). 4 augusti: Idag har vi vattnat. Mamma har börjat klippa trasor till mattorna. 5 augusti: Idag har vi vattnat igen, det är så torrt. Vattningen fortsätter genom hela augusti. Den 1 september är det åska och regn, torrperioden verkar först då ha gått mot sitt slut. Stänken den 2 augusti utvecklades aldrig till ett strilande sommarregn. Fin potatis och fina grönsaker blev förstås resultatet av all denna vattning genom slang och spridare. Allt detta tänker jag nu när jag ser bilden på Kalle och morfar med kaffekoppar i gröngräset. Oavsett värmen är det alltid gott med en kopp kaffe, en regel som gällde då och som gör det fortfarande. Att kaffet möjligen var utspätt med Kron behöver vi ju inte göra så stor sak av. Det var deras huvudvärk.
