5

Nedanför vårt hus låg ett potatisland, ovanför till höger låg ett som var lite större. På vårarna sattes potatisen och på höstarna plockades den upp. En av hästarna från gården fick utföra det tunga manuella arbetet. Det var många kilo Magnum Bonum som lades in i jordkällaren mot slutet av september. Då visste vi att vintern var räddad, det fanns ingen anledning till oro. Magnum Bonum ansågs vara den bästa potatisen. Bintje hade av någon anledning dåligt rykte, jag vet inte varför. För den som ville ha mjölig potatis var King Edward ett alternativ. En gång fick jag sitta upp på hästen, det kändes nervöst. Oftast var många i familjen med och plockade potatis. Morbröderna med fruar kom ut från Stockholm. Ibland åkte de tillsammans i Gunnars bil, en svart Volvo PV. Tidigare hade han haft en IFA. Den andre morbrodern, Kalle, hade vid den här tiden inget körkort. Han tog sitt några år in på 1960-talet och köpte då också en PV, en beige. Gunnar arbetade på Televerket, Kalle på Mjölkcentralen. En tredje morbror, Birger, drunknade 1938 i Garnsviken. Det var en stor tragedi. Säkert fick vi upp över hundra kilo potatis under de där soliga höstdagarna. Jag kan inte minnas att det någonsin regnade. Andra dagar kunde det regna men inte då. Vi var som människor på en skolplansch, vi skrattade och hejade och lastade upp potatislådorna på flakvagnen med schvung och glädje. Ibland kom kaffekorgarna fram. Vi doppade vetebrödsskivor med jordiga fingrar. Inga sorger fanns, replikerna var färdigskrivna sedan länge. På järnspisen stod en järngryta med en stek som puttrade på svag värme. En potatiskastrull stod bredvid fylld med nytvättade knölar. Vi åt vid köksbordet som naturligtvis var täckt av en blommig vaxduk. Det var lite trångt men alla fick plats ändå. Sallad åt vi ingen, den var inte uppfunnen än. Däremot serverades morötter och ibland även blomkål, till köttet och potatisen. Ja, nu har ni så ni klarar er, sa morbröderna när de åkte. De fick förstås med sig potatis in till stan i varsin säck. Den kanske inte räckte hela vintern men en bra bit i alla fall och när den tog slut var det bara att hämta mer i vår jordkällare för sånt var livet, det var som på en färgglad plansch eller som i en läsebok för folkskolan.