4

Av vårt hus finns ingenting kvar. Det låg uppe i skogsbacken bakom Täby Centrum. På den tiden fanns naturligtvis inget sådant, allt vi såg var öppna fält. Huset var rödmålat med vita knutar. Det var byggt på en stenfot vilket gjorde att det fanns tomma utrymmen under hela kåken. Vår katt sprang in där en gång, vi trodde att den hade försvunnit för alltid. Huset var i två våningar. Därnere fanns ett rum och kök och ovanpå en kallvind. Till den kom man via en trappa (eller snarare stege) som satt på väggen utanför skafferiet. På vinden fanns en murstock i mitten och ett fönster på vardera kortsidan. Sommartid gick det bra att sova däruppe, vintertid gick man inte upp dit överhuvudtaget. Man kom direkt in i köket från farstun. Till vänster stod diskbänken med sin nakna kallvattenkran och snett fram till höger järnspisen. En reservoar för varmvatten var inmurad bredvid spisen. Möblemanget var enkelt men funktionellt: en soffa med galonklädsel på locket, ett blåmålat bord med vaxduk samt fyra pinnstolar, också de blåmålade. Rummet var möblerat på följande sätt: en bäddsoffa längs långväggen, ett skrivbord under kortväggsfönstret, ett mahognyskåp för porslin och en byrå med klafflåda högst upp och tre andra lådor under den. I dessa förvarades sängkläder och textilier. Till vänster i rummet stod den vita kakelugnen som eldades varm under kalla vinterkvällar. Ovanpå byrån stod vår TV, en Philips 17-tummare som vi köpte på hösten 1960. Då hade de olympiska spelen i Rom redan passerat, vi missade dem med en hårsmån. Ytterligare ett fönster fanns i rummet. Det satt omedelbart till höger när man steg över tröskeln. Ovanför bäddsoffan hängde en stor tavla föreställande en rovfågel som slet sönder sitt byte. På de andra väggarna var några mindre tavlor upphängda. På en syntes en ekorre och på en annan en väderkvarn. Mer finns inte att säga om vårt hus förutom att kvarteret där det låg hette Lyktan fast det egentligen inte var något kvarter, det låg ju precis i skogsbrynet. Vi var skogsbrynsmänniskor.